Alla goda ting är tre

Igår natt vaknade jag av att maken, i sömnen, ropar "Är det dags nu?, ska vi åka in?". Det känns bra att han förbereder sig mentalt på den stora dagen, till och med i sömnen bearbetar han det som komma skall. Själv börjar jag känna att jag är lite nervös nu, när som helst kan det hända. Snart är det inte längre bara vi två, utan även ett litet mirakel som vi skapat som ska bo hos oss. Det går inte att beskriva den känslan, fy bubblan vad vi längtar!