Förlossningsberättelse
19 december
Jag var inne på min 8:e dag över tiden, allting kändes hopplöst och jag grät några skvättar den dagen för jag trodde aldrig att Pyret skulle vilja titta ut. På kvällen hade jag mer förvärkar än vanligt, men vågade inte hoppas på något eftersom Pyret spelat mig några spratt tidigare.
20 december
03.27
Den första värken kom, i 1 timmes tid kom de med ca 5-7 min mellanrum. Jag ställde mig i duschen för att se så det inte bara var förvärkar men det var det inte. Efter lite mer än 1 timme kom värkarna med 3 min mellanrum och gjorde, vad jag tyckte då, riktigt ont (lite visste jag vad som komma skulle).
Maken ringde till förlossningen runt 04.30 och sedan igen vid 05.00, de bad oss komma in vid 07.00 tiden.
06.45
Bilen tar oss till DS, i riktig snöstorm och världens rusning. Men vi tog det lugnt, värkarna kom fortfarande med 3 min mellanrum men ökade mer och mer i intensitet.
08:00
Väl framme på DS blir vi varmt mottagna, var tydligen kaos på förlossningen men det var inget vi märkte av. Barnmorskan konstaterade att jag var öppen hela 5 cm (förvärkarna jag dragits med i flera veckor hade alltså gjort en hel del). Jag behövde fortfarande ingen smärtlindring, utan andades igenom värkarna.
12:30
Har bara öppnat mig 2 cm på 4,5 timmar, förloppet går långsamt och barnmorskan tar hål på hinnorna. klockan 12.35 avgår fostervattnet.
12:55
Väkarna börjar nu göra mer och mer ont, kan inte längre andas igenom dem så provar lustgasen vilket funkar alldeles utmärkt... ett tag.
15.00
Jag tror, på riktigt, att jag ska avlida. Värkarna är så täta och så smärtsamma så jag kan inte hantera smärtan. Begär EDA, vilket inte sätts förrns 30 min senare då narkosen var upptagen på en annan sal. Hade 5 värkar på 10 min och och varje värk höll i sig i ca 2 min. Hade alltså konstant ont.
15.05-16.30
Minns egentligen ingenting från den här tidpunkten, hade så fruktansvärt ont och det tog ett bra tag innan EDA:n gav någon egentlig effekt. Och när den väl gav effekt så var den halvdan.
17.30
Får värksimulerande dropp då värkarna avstannat nästan helt.. (är väl sådär halvnöjd med det)
20.47
Moa kommer ut, som en kanonkula efter nästan 40 min med krystvärkar. Även om barnmorskorna (student+barnmorska) gjorde sitt yttersta för att förhindra att jag sprack så kunde de inte förhindra att jag fick resa från "Ystad till Haparanda" och "Oslo till Helsingfors" på några sekunder. Moa hade navelsträngen 2 varv runt halsen, vilket var det första jag såg och skrek i panik "navelsträngen!!!". Sen hade hon tydligen lyckats med att få till en knut på navelsträngen, vilket dock inte har påverkat varken tillväxt eller syretillförsel.
22:00
förs till Op för att tråcklas ihop. Alla där var super gulliga och jag mötte flera som startade sin sjuksköterske "karriär" på samma ställe som jag gjort. 23:33 var jag färdig sydd och kom till uppvaket dit maken och Moa sedan fick komma. På uppvaket hade jag världens bästa undersköterska som tog hand om mig, hon är en riktig pingla!
Jag var inne på min 8:e dag över tiden, allting kändes hopplöst och jag grät några skvättar den dagen för jag trodde aldrig att Pyret skulle vilja titta ut. På kvällen hade jag mer förvärkar än vanligt, men vågade inte hoppas på något eftersom Pyret spelat mig några spratt tidigare.
20 december
03.27
Den första värken kom, i 1 timmes tid kom de med ca 5-7 min mellanrum. Jag ställde mig i duschen för att se så det inte bara var förvärkar men det var det inte. Efter lite mer än 1 timme kom värkarna med 3 min mellanrum och gjorde, vad jag tyckte då, riktigt ont (lite visste jag vad som komma skulle).
Maken ringde till förlossningen runt 04.30 och sedan igen vid 05.00, de bad oss komma in vid 07.00 tiden.
06.45
Bilen tar oss till DS, i riktig snöstorm och världens rusning. Men vi tog det lugnt, värkarna kom fortfarande med 3 min mellanrum men ökade mer och mer i intensitet.
08:00
Väl framme på DS blir vi varmt mottagna, var tydligen kaos på förlossningen men det var inget vi märkte av. Barnmorskan konstaterade att jag var öppen hela 5 cm (förvärkarna jag dragits med i flera veckor hade alltså gjort en hel del). Jag behövde fortfarande ingen smärtlindring, utan andades igenom värkarna.
12:30
Har bara öppnat mig 2 cm på 4,5 timmar, förloppet går långsamt och barnmorskan tar hål på hinnorna. klockan 12.35 avgår fostervattnet.
12:55
Väkarna börjar nu göra mer och mer ont, kan inte längre andas igenom dem så provar lustgasen vilket funkar alldeles utmärkt... ett tag.
15.00
Jag tror, på riktigt, att jag ska avlida. Värkarna är så täta och så smärtsamma så jag kan inte hantera smärtan. Begär EDA, vilket inte sätts förrns 30 min senare då narkosen var upptagen på en annan sal. Hade 5 värkar på 10 min och och varje värk höll i sig i ca 2 min. Hade alltså konstant ont.
15.05-16.30
Minns egentligen ingenting från den här tidpunkten, hade så fruktansvärt ont och det tog ett bra tag innan EDA:n gav någon egentlig effekt. Och när den väl gav effekt så var den halvdan.
17.30
Får värksimulerande dropp då värkarna avstannat nästan helt.. (är väl sådär halvnöjd med det)
20.47
Moa kommer ut, som en kanonkula efter nästan 40 min med krystvärkar. Även om barnmorskorna (student+barnmorska) gjorde sitt yttersta för att förhindra att jag sprack så kunde de inte förhindra att jag fick resa från "Ystad till Haparanda" och "Oslo till Helsingfors" på några sekunder. Moa hade navelsträngen 2 varv runt halsen, vilket var det första jag såg och skrek i panik "navelsträngen!!!". Sen hade hon tydligen lyckats med att få till en knut på navelsträngen, vilket dock inte har påverkat varken tillväxt eller syretillförsel.
22:00
förs till Op för att tråcklas ihop. Alla där var super gulliga och jag mötte flera som startade sin sjuksköterske "karriär" på samma ställe som jag gjort. 23:33 var jag färdig sydd och kom till uppvaket dit maken och Moa sedan fick komma. På uppvaket hade jag världens bästa undersköterska som tog hand om mig, hon är en riktig pingla!
Kommentarer
Postat av: Malin
Vad kul att få läsa o va lika våra förlossningar va ändå! Va iof på operationen av andra anledningar men ändå! Rent tidsmässigt, händelseförloppet från att vattnet gått o med navelsträngen två varv runt halsen tom! Sköt om er så hoppas jag vi får tillfälle att ses snart! Kram /Malin
Postat av: Anki
Otroligt söt tjej ni fått! Fin filt också ;) kul och läsa förlossningsberättelsen. Hoppas att allt är bra med er! Hälsa familjen!
Trackback
